ORDNINGSVAKT "Du bara står där med din bricka och tror du är så j*vla tuff!"

En kväll i krogdörren

Jag ser på killen som står framför mig. Han ser mig rakt i ögonen. Jag tittar – igen – på körkortet jag har i handen. Det sitter i en dammig plastficka i hans slitna plånbok. Jag ser på honom, han börjar skruva på sig. Han har antagligen insett att jag förstått; Det är inte hans körkort. Det är inte heller direkt likt. Jag tar ut körkortet ur plånboken och bakom det sitter ett ID-kort. Mannen på ID-kortet är bra mycket mer lik mannen jag har framför mig än vad personen på körkortet är.

- ”Jaha” säger jag ”det här var väl inte så bra. Hur tänkte du nu?”
- ”Kom igen” säger han ”var lite schysst. Du ser ju att jag fyller 18 om två veckor. Alla mina kompisar är redan inne!” (Alltid samma argument)

Jag tar ut ID-kortet som satt bakom körkortet ur plånboken. Personen på ID-kortet är personen jag har framför mig. Jag räcker tillbaka plånboken till honom och tar upp anteckningsboken.

- ”Vi kan väl kliva åt sidan och prata lite?"
- ”Javisst” han sväljer hårt. Nervositeten börjar lysa igenom.
- ”Du... XXXXX” Jag säger namnet som står på ID-kortet ”det här körkortet är helt uppenbart inte ditt, vad har du fått det ifrån?”
- ”Nej, det är inte jag. Kan jag inte bara få gå härifrån?” (Alltid samma argument)
- ”Nej, jag vill att du stannar här nu och pratar med mig lite.” Jag ser att han ser sig omkring, efter en utväg.
- ”och du XXXXX. Jag må se stor ut men jag springer snabbt med så inga dumma idéer”
- ”Nä för fan, nej nej, jag sätter mig här.” Han sätter sig på en bänk framför mig.
- ”Vad har du fått körkortet ifrån?” frågar jag.
- ”Min kompis. Han sitter i bil uppe på parkeringen” han pekar bortåt ”...och väntar”.
- ”Har han lånat ut det till dig eller har du tagit det från honom utan att han vet om det?”
- ”Han vet inte att jag har det. Han skulle bara köra mig hit, och när han tankade så tog jag det ur hans plånbok”.
- ”Jaha, okay” svarar jag ”du kan väl vara bussig och ta hit din kompis också?”
- ”Ja, ska jag gå bort och hämta honom?”
- ”Ja, gör du det" Jag viftar lite med hans legitimation. "Jag vet ju vem du är...”

Han försvinner bort mot parkeringen och återkommer efter en liten stund med en kamrat i släptåg som inte ser så förvirrad ut som han borde.

Att låna kompisens pass kan få tråkiga konsekvenser. Något få ungdomar verkar tänka på.

- ”Tjenare, du som är ZZZZZ?” frågar jag, och han svarar jakande.
- ”Jo hej” säger jag och skakar hand med honom och presenterar mig. ”Det är ju så att det här känner du igen va?” Jag visar honom hans körkort. Han svarar igen jakande. Han ser inte förvånad ut. Inte arg.
- ”Din kompis har försökt använda din legitimation för att komma in här. Det är brottsligt, det är du medveten om?” Ytterligare en gång svarar han jakande.
- ”Bra, första frågan blir då: Har du lånat ut det till honom?”

Jag ser på grabben att han tänker bra länge innan han svarar. Liksom överväger vad det bästa svaret är.

- ”Nä, jag har inte lånat ut det till honom”
- ”Ok, så det innebär att han tagit ditt körkort ifrån dig utan lov?”
- ”Ja”
- ”När tror du detta har hänt?”
- ”Måste ha varit när vi åkte i bilen”
- ”Du, verkar inte så förvånad” säger jag ”Är du säker på att du lite lånat ut ditt körkort till honom?” Han svarar att det har han absolut inte gjort. Det är han helt säker på. De två ser på varandra. Man liksom känner hur vänskapen skaver mellan dom i luften. Jag vänder mig mot den första killen igen och frågar:

- ”Är du medveten om att det du gjort är brottsligt?”
- ”Ja,” svarar han ”jag vet det, men det var inte...”
- ”Bra. Då gör vi så här att ni sätter er ned på bänken här igen och väntar lite så ska jag ringa ett samtal. Så återkommer jag. Inget springa iväg nu eller andra dumheter.”

De två sätter sig ned och väntar medan jag ringer LKC. Jag förklarar situationen. Att en kille försökt gå in med sin kompis körkort som han olovligen tagit, samt att kompisen finns här på plats med, och jag frågar hur dom tycker jag ska göra. Jag säger att det känns dumt att ta körkortet i beslag (då det använts vid brott) när ägaren står i jämte och då enligt egen alla uppgifter som inkommit INTE lånat ut det frivilligt. Polisen håller med och ber mig ta uppgifter på båda då det antagligen är så att han med körkortet lånat ut det men att dom antingen har hittat på att den underårige har tagit det utan lov som ”cover story”, eller att han nu inte vågar stå för att han lånat ut det och petar över hela skulden på sin kompis. ”Ge tillbaka båda deras legitimationer och skriv en minnesanteckning över det så tar vi det i efterhand.” säger han. Jag får instruktioner om vilka brott jag ska skriva det som. Jag förstår vad han menar, att skicka en patrull för en sådan sak en lönehelg, mitt ute på landsbygden till råga på allt verkar inte vettigt.

Jag går tillbaka till killarna.

- ”Ok grabbar, då är det såhär”. Jag skriver ned deras personuppgifter.

- ”Jag har pratat med polisen och dom är naturligtvis intresserade av att veta att det här har hänt. Så jag kommer skriva en rapport om att det här har inträffat och så är det upp till polisen sedan vad som händer.”
- ”Men jag fyller ju om två veckor” säger killen igen.
- ”Det spelar ingen roll” förklarar jag ”Du måste vara 18 år för att komma in, och det vet du. Så det som kommer hända nu är att jag har pratat med polisen och de brott jag kommer rapportera nu är något som heter Missbruk av Urkund, vilket är ett bedrägeribrott. Det betyder att du presenterat dig med någon annans legitimation i ett försök att lura oss här. Det är inte ok, som du förstår. Sedan så är det såhär att eftersom du tagit din kompis legitimation utan att fråga om lov, så tycker jag och polisen att du även begått ett brott som heter ”egenmäktigt förfarande”. Det innebär att du använt någonting som tillhör någon annan, utan att fråga, men kanske inte nödvändigtvis tänkt behålla det. För du tänkte väl lämna tillbaka ZZZZZ körkort till honom efter ikväll, eller hur?”

- ”Ja.”
- ”Misstänkte det. Så polisen kommer höra av sig till dig och så får du ge din version av vad som har hänt här ikväll och så får vi se hur det går. Vi hoppas att det här löser sig på bästa sätt, eller hur? Du förstår att jag har rapporteringsskyldighet när jag arbetar och det innebär att jag kan inte stå här och se på när du begår brott och sedan bara låta dig promenera härifrån.”

- ”Nä fan, det förstår jag, du är schysst fan, det var inte meningen att ställa till det” säger han.
- ”Det är som det är med det nu, så nu får ni tillbaka era ID-handlingar och du...” jag pekar på gärningsmannen ”du går härifrån och så kommer du inte tillbaka förens du har rätt ålder inne, eller hur?”
- ”Du kommer inte se röken av mig”
- ”Kalas! Då får herrarna ha en trevlig kväll då”

Det är väldigt vanligt att minderåriga använder någon annans legitimation för att komma in på krogen. Oftast är det dock underåriga tjejer. Att killar begår den här typen av brott skulle jag påstå inte är riktigt lika vanligt, men det händer. Det tråkiga är att de inte har en aning om vilka konsekvenser det kan få.

Brottsbalk (1962:700) 15 kap. 12 §: "Missbrukar någon pass, betyg eller dylik för viss man utställd urkund genom att giva sig eller annan ut för honom eller utlämnar han urkunden att sålunda missbrukas, eller utgiver någon sanningslöst handling, som tillkommit medelst genomslag eller fotografering eller på annat dylikt sätt, för riktig kopia av viss urkund, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år."

Lite senare på kvällen...

Lag (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. - Personerna på bilden har ingenting med artikeln att göra.

En polispatrull har kommit till platsen för att hämta upp en LOB. Mannens gångstil är ungefär som om han hade maneter istället för knäskålar. Han kan knappt stå, och när jag frågar honom hur han tar sig hem säger han att han ska åka buss. Okay, tänker jag, det är ju kanske bra. Men när mannen sedan uppger att väl efter sin bussresa har han ca 4 kilometer att gå till fots så inser jag att det finns inte en chans att han kommer klara sig hem. Mannen är trevlig, om än VÄLDIGT berusad. Han stretar emot lite när polisen kommer då han inser att han kommer få åka med dom, men när polisen väl stannat bilen och tar tag i honom så gör han ingenting, utan sätter sig snällt i bilen.

Lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. (1976:511)1 §: "Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annat berusningsmedel att han inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller för någon annan får omhändertas av en polisman."

Polisen står kvar på utsidan av bilen och pratar med min kollega och jag går en sväng inne på krogen för att se att allt är lugnt. Det är det.

När jag kommer ut igen ser jag varken kollegan eller poliserna först, utan bara en aspackad glad kille i baksätet på en stängd, nedsläckt polisbil. Jag ser mig omkring lite och ser lite längre bort hur två poliser ligger ovanpå en kille samt min kollega sitter i jämte på huk och talar med personen som ligger underst. Kollegan frågar killen vad han håller på med, och får svaret – det numera legendariska svaret :

”Jag ville bara berätta för min kompis att jag tyckte det var roligt att han får åka i en SAAB” (polisbilen).

Utav alla dumma anledningar jag har hört till varför folk försöker välta, öppna eller göra sönder polisbilar så tar nog den ursäkten priset. Tydligen hade denna andra berusade herre dykt upp när patrullen och kollegan stod och pratade och vägrat lämna bilen ifred trots tillsägningar.

Ett hett tips till alla festande nattsuddare: Bråka inte med polisens bilar. Dom gillar inte det. Helt seriöst. Dom blir verkligen arga då. Det blev visst lite repetition på grundläggande lagstöd vid ordningshållning idag, hoppas ni kikar tillbaka snart, för nästa artikel kommer handla om mitt första möte med en ordningsvakt, och hur jag såg på ordningsvakter innan jag själv blir en. Det blir en ärlig tillbakablick till när herr Ordningsvakt var ung (yngre?).

Until next time...